Vad larvig jag är egentligen. Vi ska inte åka förns om flera timmar, men ändå kan jag inte sova. När jag låg vaken i sängen kändes det lite som att jag väntade på att kliva upp inför första jobbdagen/en hästtävling eller nått annat pirrigt. Jag var lite rädd för att vi skulle fösova oss (tåget går dock typ halv 2 och jag har inte sovit till mer än kl 11 på flera år så det var väl jäkligt onödigt att tänka så).